Christina berättar väldigt öppet, levande och med en glimt av humor om sin resa genom vanföreställningar, paranioa och rösthörande. Om olika vårdformer som tvångsvård, slutenvård och öppen psykosvård. Hon berättar också om olika kontakter med myndigheter hon haft under årens lopp. Christina vill förmedla att hon lever ett hyfsat liv idag och att hon tack vare sitt stödboende kunde rädda sin sons liv. “Jag hade aldrig kunnat lära mig att stå ut med att hans liv hade skitit sig”, säger hon.

Christina växte upp i en dysfunktionell familj där det var mycket konflikter. Det fanns också sjukdomar, både fysiska och psykiska. Hon tror att hennes mamma hade bipolär sjukdom och hon tog sitt liv när Christina var ganska ung. Hennes pappa dog under än mer traumatiska former. Sin syster har hon ingen kontakt med idag för deras relation fungerar inte alls. En trasig ursprungsfamilj tillsammans med stress över fysiska sjukdomar samt olycklig kärlek och arbetslöshet gjorde att det till slut blev för mycket för Christina och hon började då höra röster.

Under 2006-2012 var Christina stamgäst på psykiatrin. Det var återkommande psykoser och också självmordsförsök som ledde fram till diagnosen schizofreni. Christina har en numer vuxen son som står henne nära. Han var dock tonåring under de åren Christina åkte in och ut på psykiatrin och han for väldigt illa av det. Det resulterade i att han hamnade på glid och deras dåliga mående påverkade varandra i en destruktiv spiral.

Vändpunkten kom när Christina fick sitt stödboende. Då fick hon det stödet hon behövde för att kunna fungera som mamma igen och sonen kunde slappna av och de kunde vända spiralen. Idag är sonen välfungerande och lever sitt drömliv. Han försörjer sig som elitidrottare och lever tillsammans med en jättego tjej.

För Christina är livet lugnt idag. Det finns inget kaos längre, som varit så kännetecknande för hennesliv. Hon studerar en andlig livsåskådning som heter Martinus kosmologi och hon skriver på en bok. Hon är tämligen introvert så hennes umgänge bedrivs mest via Facebook. Hon är tacksam över att ha sitt stödboende.