Christoffer växte upp i en mindre ort och ägnade en stor del av sin uppväxt åt sport och musik. Han beskriver sin uppväxt som normal för sin tid, trots att det redan i tonåren fanns tecken på ett behov av att fly från sig själv.
Efter studentliv och lärarexamen påbörjades en lång och krokig väg ner i en värld av självförakt, skam, ångest, lögner, depression och utmattning. Ju längre ner i beroendet han tog sig, desto längre bort kom han från sina värderingar, sin familj, sina vänner och ett meningsfullt liv. Trots det dåliga fysiska och psykiska måendet hade han inga större problem att dölja sina problem för omvärlden. I takt med ohälsan eskalerade även de ekonomiska konsekvenserna.
Allt kulminerade en torsdagskväll i juni 2017, när alternativen börjat sina och hoppet om en bra framtid slocknat. Trots övertygelsen om att han skulle förlora allt, tog han mod till sig och berättade sanningen. Hela. Det visade sig att han var omgiven av människor som ville hjälpa. Att han inte var ensam.
Denna kväll blev första steget mot en bättre framtid men innebar samtidigt att förtroenden och relationer förstördes, framtidsdrömmar krossades och att hela familjen kastades in i en akut kris. På väg mot rätt hjälp fick han nobben av psykiatrin. Snart befann han sig dock på en smärtsam men lärorik och utvecklande resa mot ett nytt liv. Han berättar hur hjärnan, än idag, försöker luras, och ger exempel på de verktyg han använder sig av för att må bra.
“Det var en oerhört häftig upplevelse att inse att jag själv kunde påverka mitt mående. Jag önskar att alla någon gång fick uppleva den känslan, den kraften”.
Christoffer berättar känslosamt, allvarsamt och humoristiskt om hur hans liv såg ut, hur anhöriga påverkades och hur hans beroendehjärna fungerade. Han ger målande exempel på hur diagnoskriterier som kontrollförlust, upptagenhet, tolerans, lögner och förlustjakt kan se ut, samtidigt som han ger lyssnaren en inblick i den allvarliga psykiska ohälsan och exempel på emotionell inkompetens och värdelösa ordspråk.
Ett av Christoffers budskap är att det inte krävdes så mycket för att hamna i psykisk ohälsa som han själv hade trott. Han lyfter också vikten av rätt hjälp, gemenskap, emotionella verktyg och människor som både vågar stötta, ställa krav och erbjuda en ny chans.
Sedan den där livsförändrande kvällen i juni har Christoffer utbildat sig till alkohol- och drogterapeut och arbetar idag både som lärare och terapeut, samtidigt som han är ideellt engagerad som rådgivare i en spelberoendeförening. I sin roll som Hjärnkollambassadör vill han höja förståelsen kring spelberoende, minska stigmatisering av all form av psykisk ohälsa och framförallt sprida hopp till alla som lider i tysthet. Det finns bra hjälp att få!