Sandra Berglund föreläser om depressioner, ångest, självhat, självmordstankar och självmordsförsök. Ni får följa med henne tillbaka till barndomen där allt började och till tonåren då allt eskalerade. Då självmordstankar och självskadebeteenden blev hennes vardag, ett sätt att dämpa ångesten och med sina egna ord; orka dagen därpå.

Sandra kommer från de värmländska skogarna i Torsby där hon växte upp med en stor underbar familj, men hennes pappa var frånvarande i långa perioder på grund av arbete inom FN och senare jobb som minröjare, något som tog hårt på Sandra. Hon tänkte konstant på sin pappa och blev allt tystare och bar inom sig en stark oro, som till slut utvecklades till obehagliga fantasier om hur han dog i någon av sina utlandstjänster. Sandras familj flyttade till Sunne, där skulle livet bli så bra, men istället blev det raka motsatsen då den lilla trygghet hon hade haft försvann. Sandra drog sig istället undan och hennes trygghet blev hennes rum och stallet. Orostankarna och rädslan ökade. Sandra började få självmordstankar och ångest, ett starkt självhat blossade upp och Sandra utvecklade ett självskadebeteende. Det var början på hennes resa med psykisk ohälsa. Vad hon inte visste då var att psykisk ohälsa skulle förbli en del av hennes liv.

I tre års tid levde hon med självskadebeteende. Självmordstankarna förvärrades och när hon var 14 år var hon nära på att agera ut dem, men hon lyckades avbryta sig själv och skrev istället ett brev till sin mamma. I brevet berättade hon om vad som pågick och att hon behövde hjälp.

När Sandra började i gymnasiet på annan ort blev det en fristad. Hon kunde lämna en del av sitt trasiga liv bakom sig och börja om. Att bo på internat gav henne en distans till det som skadat henne. Men för Sandra var det allra viktigaste de vänner hon fick på den nya skolan.

Hon bestämde sig och valde livet

Förutom djuren, som har varit räddningen många gånger, så har Sandra alltid haft en inre styrka att våga söka hjälp och hon har tackat ja till den hjälp hon fått, något som hållit henne över ytan. Efter många års kamp med sin psykiska ohälsa fick hon till slut ett svar på varför hon aldrig blev frisk. Hon fick diagnosen bipolär sjukdom typ 2, ett svar hon i efterhand tycker hon borde fått tidigare.

Under de tio år som gått har Sandra pendlat mellan både bra och dåliga episoder, men alltid lyckats få hjälp när det behövts. Att få gå i psykoterapi var kanske den största hjälpen för henne. Att få ta itu med allt som legat och grott inom henne gjorde att hon idag kan leva här och nu och blicka tillbaka utan smärta. Sandra ser ljust på livet och känner att det trots allt har kommit något gott ur det hon upplevt.

Idag lever Sandra ute på landet med sin son, som bor hos henne varannan vecka, och deras tre katter. Sonen är den viktigaste nyckeln till välmående och återhämtning för henne. Det kan vara mycket jobb med ett hus och trädgård men för henne är det en av de saker hon hittat som gör henne gott. Hon har gått från att vara lokalvårdare på Samhall upp till driftledare vilket hon trivs bra med även om det innebär mycket jobb och kan vara väldigt utmanande. Sandra anser att hennes största styrka är att hon accepterar sin diagnos och har en förståelse för att hennes liv och vardag kanske inte kommer bli och fungera precis som alla andras.

Sandra kommer ta med er på en resa med många starka känslor. Hon berättar om hur hon genom åren kämpat i tystnad och varit väldigt ensam och vad konsekvenserna blir av att tystna och hålla allt inom sig. Sandra berättar om hur det kan kännas som att eländet aldrig kommer ta slut – och det kanske är så att det aldrig gör det – men genom att bli medveten om och acceptera sin sjukdom är hon ett levande bevis på att det går att leva ett bra liv trots svårigheter och motgångar. Ett viktigt budskap hon vill att åhörarna tar med sig från hennes föreläsning är hur man genom en ökad förståelse och acceptans kan man förbättra tillvaron för de som lever med någon form av psykisk ohälsa, och vikten av att våga fråga hur någon mår och verkligen lyssna på svaret.