Amanda föreläser om sina erfarenheter av att ha en ätstörning och hur allting kretsade runt den. Hon berättar om en tid där den glada, spralliga och sociala Amanda, som hon alltid varit, inte längre fanns då anorexin hade henne fast i ett järngrepp.
Amanda har nog ända sedan hon var barn varit viljestark, envis och aldrig någonsin gjort någonting halvhjärtat. Detta tillsammans med de höga krav hon hade på sig själv har gjort att hon klankat ner på sig själv om hon inte fullföljt de mål hon satt upp till 100%.
Godisförbudet och ett mål om att börja träna ledde till det ena som ledde till det andra…. Godisförbud blev till sockerförbud och sedan tog Amanda bort mer och mer från sin kost tills det knappt fanns några tillåtna livsmedel kvar.
Detta tillsammans med den hårda träningen tog stryk på kroppen, hon var orkeslös och mensen försvann. Vid det här skedet var Amanda dock inte övertygad om att det handlade om någon sjukdom. Hon fortsatte träna Cheerleading ända tills hon blev bortplockad från vissa moment på grund av skaderisk för andra. Armarna vek sig under henne för att kroppen var så svag.
Här visste hon att hon inom kort skulle bli inlagd på slutenvård och det var då Amanda insåg att hon verkligen lekte med elden. Hela hennes liv var uppbyggt av den kontrollen hon upplevde att hon hade, den kontrollen som monstret tagit över hennes liv.
Det blev en tid inom slutenvården som sedan följdes av öppenvård och eget, envist kämpande. Det var två steg fram och ett steg tillbaka. Sakta men säkert kom den sociala Amanda fram igen och hon hade mer ork till att umgås med nära och kära. Och att komma tillbaka till det livet, med en stor gemenskap av vänner där de hittade på roliga saker var en motivation till att bli frisk från ätstörningen även den motivationen periodvis var helt borta. Amanda tog små, små myrsteg framåt.
Idag är Amanda frisk och har varit det i sex år. Hon har två barn och håller på att utbilda sig till förskolelärare. Hon har energi till att umgås med nära och kära. Hon njuter av mat, av fint väder, av en bra serie. Precis som innan monstret tog makten över hennes liv.
Amanda vill med sin berättelse ge hopp om tillfrisknande. Även om kampen kan vara lång och svår så går det. Hon delar med sig av vad som har varit hjälpsamt för henne under hennes väg till återhämtning.
