Hur är det att ha panikångest och att vara rädd för att bli galen? Och sedan själv bli psykotisk? Utifrån egna upplevelser berättar Karin om hur verkligheten bytte skepnad och livet efteråt. Om hur hon fick rita om kartan över tillvaron, när precis allt förändrades. Och om att övervinna rädslor och skam.
Under tonåren utvecklade Karin panikångest och hade återkommande depressioner. Vid 25-års ålder hände det som varit den stora rädslan; hon insjuknade själv i psykos. Men efter att ha haft den psykiska ohälsan som ett ständigt närvarande inslag i livet, har hon kämpat för att komma vidare. Och efter behandlingar och ett gediget arbete med sig själv, lever hon nu ett gott liv.
En stark inre drivkraft att resa sig upp
Egentligen finns det inte en vändpunkt, utan det är snarare en kombination av flera faktorer som gjort att Karin har återhämtat sig. En stark inre drivkraft att resa sig upp efter motgångar och ett stöttande nätverk av människor har varit viktigt. Likaså den kristna tron, praktiserande av yoga och det kreativa uttrycket i dansen. Avgörande har också varit acceptansen, att bryta tystnaden och tvätta bort skammen.
Idag arbetar Karin dels som Medarbetare med brukarerfarenhet inom psykiatrins slutenvård, med stödsamtal för patienter och deras närstående. Dels i eget företag som yogalärare, koreograf i dansprojekt och föreläsare i samverkan med (H)järnkoll. Hon är gift och har två barn. Hon vill genom föreläsningarna minska stigmat kring psykisk ohälsa och framför allt psykos, eftersom det är något som är omgärdat av mycket rädslor och fördomar.
Karin berättar med värme och humor om vanföreställningar, mani och tvångsvård. Men också om betydelsen av bra bemötande, i vården, hos myndigheter, arbetskamrater och andra människor som finns runtomkring den drabbade. Hon vill ingjuta hopp hos de som själva lider av psykisk ohälsa och väcka en känsla av ödmjukhet hos människor som inte varit där. Du är inte ensam och förändring är alltid möjlig! Alla kan drabbas av psykisk ohälsa!
